Jag älskar det tekniska språket. Det är klart och tydligt. Jag tror jag gillar det för att det är tydligt och använder bilder som är lätt att förstå. Andreas Bergh och Maria Rosén talar om hur språkets innehåll och arbetets fokus ändrar karaktär när begrepp från andra kontex introduceras i en etablerad miljö. Det förändrar den professionellas utövarens förutsättningar att handla enligt den intention den hade när den axlade ansvaret arbetet innebär. De talar om hur begrepp från en produktionsmiljö fogas in i en pedagogisk miljö. Hur ett tekniskt orienterat förbättringstänk trycker undan ett mer visionsburet förhållningssätt om olika verksamheters mål och mening, ”dessa, trots goda intentioner kan riskera att eliminera grundläggande institutionella världen”. Det försvårar möjligheten att ha fokus på det moraliska rum läraren måste handla inom. Jag känner igen mig i den miljö de beskriver. Jag har kan identifiera mig med att arbeta i en miljö där tidigare institutionella värden har bleknat i mötet med nya tydligare och mer praktiskt orienterade begrepp och fokus. Jag upplever mig verka i ett sammanhang som har fundamentalt förändrats från den tidigare xxx verksamheten togs fram för att förverkliga. Men jag trånar efter den klarhet och det fokus som det språk produktionsmiljöns begrepp bar med sig. Jag ansluter mig till att det försvårar arbetet med att vara närvarande i de relationsbaserade moraliska rum som vi behöver verka inom i mötet med de elever i xx exempel, eller vårdtagare i mitt fall. Arbetet får ett helt annat fokus och syfte med de begreppen framför ögonen. I någon mening är längtar jag tillbaka till det som tidigare var. Jag längtar tillbaka till idén jag bär om ett arbete som sprang ur viljan att skapa en miljö för mänskliga relationer som byggde på viljan att möta andra människor och ge dem utrymme och stöd att växa och utvecklas. Men jag har en otroligt frustrerad relation till det språk och de begrepp grundarna av denna idé har lämnat efter sig. Jag vill ha ett språk som jag kan förstå ur egna erfarenheter. Ett språk som jag förstår ur egna erfarenheter, men som är formulerat klart nog att man slipper förirra sig. Produktionsnissarna har det förspänt på det sättet. De bygger sitt språk på bilder vi kan relatera till upplevelser i det yttre. Det är strängt materialistiskt och logiskt robust. I många fall. Jag längtar efter att kunna knyta an till ett språk som handlar om det mellanmänskliga som är lika tydligt, men som beskriver de idéer om människan som jag vill arbeta utifrån.