Vaknade imorse med en plan för dagen. En plan som utgick från idéer om produktivitet och hälsomål. Då ringde mitt gudbarns mamma och undrade om 🐜 kunde träffa mig snart? Alla planer sköts undan och jag åkte och hämtade henne istället. En fyraåring vinner lätt över att göra mountainklimbers på ett utegymm i straxt under noll grader. Jag tig med hundarna och vi gick en fyra km. promenad tillbaka till mig. Vi hängde under dagen, lekte med kattungen och klagade på de dumma hundarna som alltid är ivägen. Det blev inte alls som jag tänkt. Det blev något annat som känns som en ganska bra sista dag på ledigheten. Nu sitter jag med lite såndagsångest och förbereder mig så gott det går inför att arbetet börjar igen. Och mina försummade studier. Men det ska bli ganska skönt att falla tillbaka i de rutiner jag byggt upp kring arbete och studier. Ibland är det bra med en rytm man kan falla tillbaka på när man inte orkar driva takten framåt själv.
